Tänk att man aldrig slutar förvånas. Men det man inte vet, mår man inte dåligt av. Det brukar jag köra på och när man väl få reda på vissa saker så önskar man att man hade fortsatt att vara ovetande. Det är nästan otroligt hur snabbt ens humör kan vända, som att från början ha varit mycket lycklig till att sedan bli helt bedrövlig. Men vissa vet nog hur de ska trampa på ens tår för att riktigt få det att kännas. Ibland förstår jag inte riktigt hur folk tänker, men det har väl någon mening det också, precis som allting annat.

Var på apoteket idag för att hämta ut mormors mediciner. Fanns båda medicinerna? - Icke. Den viktigaste fanns inte ens och skulle inte komma hit till stan förrän på fredag morgon, vilket hade varit omöjligt. Som tur var kunde pappa ta en tur ner till Timrå och hämta medicinen där. Efter allt krångel blev det bråttom till jobbet sedan. Men jag ska inte klaga över jobbet, allt gick faktiskt bra, åtminstone nästan allt.

Jag frågade mormor hur hon mådde. Hon sa att hon mådde som innan hon åkte in, det enda som var annorlunda var att hon inte kände sig riktigt lika andfådd. Vi får väl se hur det fortskrider alltihop, förhoppningsvis blir det bara bättre.

Man blir nästan full i skratt åt sjukvården idag. Som att skicka hem mormor igår och att nonchalera någon som söker hjälp. Inte skulle jag gå och söka hjälp ifall jag inte trodde att det var något fel på mig. Jag blev ju inlagd över dagen när jag skulle hälsa på  mormor, på grund av andningen. Första läkaren gillade jag, underläkare var han tydligen men grymt bra. Jag fick röntga lungor och gå runt med någon apparat som mätte något på hjärtat. I vilket fall som helst visa inte röntgen eller EKG:t något och inte heller blodproven. När jag fick reda på att jag skulle få åka hem var det en läkare som berättade det. Att jag fick åka hem och sova var väl det enda bra han hade att komma med, förutom att alla prover var bra. Hur kul är det när en som faktiskt ska hjälpa en påpekar att man kanske inbillar sig? - Inte speciellt roligt. Han skulle i alla fall skicka en remiss så att jag får göra ett ultraljud på hjärtat, det var väl i och för sig också positivt. Men jag har svårt att acceptera läkare som den sistnämnda som faktiskt inte tar en på allvar, utan som tror att man hittar på eller något.

Det låter som att jag har haft en riktigt deppig dag. Men faktiskt så har jag varit otroligt glad, ända tills för någon timme sedan. Vad det beror på kan man ju också spekulera i, men jag tror att det är bäst att sova bort det istället. Imorgon är det förhoppningsvis en bra dag med fint väder och det där som jag började störa mig på för en liten stund sen har nog dött ut. Ska ställa klockan på en skaplig tid, så kanske man hinner med lite solande innan man ska bege sig till jobbet.

Jag satt och funderade idag. Snacka om nörd jag blev för ett tag sen, One Tree Hill - nörd. Jag sitter bara och väntar på mer, mer, mer. Kommer det ens att komma något mer? - Det måste det göra. Hade en tanke på att se om alla avsnitt igen, kanske kommer jag att göra det. One Tree Hill är faktiskt sjukt bra, det tycker i alla fall jag. Men givetvis finns det säkert folk som tycker annat, jag menar, smaken är som baken - delad.

Rätt onödigt inlägg kanske, men för mig känns det bra! God natt!