Ja, hemskt slarvigt att inte skriva på flera dagar. Fast jag har ju i och för sig mina orsaker. Hjärnskakning är ändå nummer ett. Ingen dator, ingen tv, inget läsande, guuud så less man blir på sådant. Vad ska man göra liksom? Ligga raklång på sängen och titta upp i taket kanske? Tråkigt som fan är det i alla fall och jag är glad att det bara blev en liten en den här gången.


Söndagen var en kass dag, egentligen. Match, stor förlust plus ett skott i huvudet. Vad mer kan man begära av en fotbollsmatch? Roligt för hemmapubliken i alla fall. Men det var dock inte så roligt att saker och ting började flyta ihop och man inte riktigt såg klart, man såg helt enkelt suddigt. Allt flöt ihop och det kändes som jag blev åksjuk. Byte och resterande tid av matchen tillbringandes bredvid båset, liggande, blev resultatet av det. Bussresan gick ändå rätt bra hem och hemma mottogs man varmt av familjen, as usual.

Sedan blev det några dagar fyllda av lathet och det var bara tur att det inte var en större hjärnskakning, för så less som jag är de gångerna jag får det, så less brukar jag aldrig vara annars.

Idag däremot har jag softat. Hjälpte mamma att tvätta bilen lite (hon når ju trots allt inte). För övrigt skulle jag och Sofie fixa årskort på Högslätten idag tänkte vi. Men det blev dock inte av, utan det blir nog när skolan börjat. Känns ganska skönt om jag ska vara ärlig, med tanke på att jag inte har varit i den bästa formen de senaste dagarna. Mot kvällskvisten begav jag mig upp på träningen för att köra ett ljumskpass med Roger. Han är duktig och kan mycket, vilket känns bra. Känns mycket bättre i ljumsken efter övningarna som gjordes och jag hoppas att det känns helt kanon på träningen på torsdag. Det är lite dumt annars, att när man skjutit ett skott, så går det knappt att lyfta benet efteråt, eftersom det gör så fruktansvärt ont. Jag hoppas att det ordnar till sig.

Näe, imorgon blir det volleyboll på smitingen med några. Känns kul. På kvällen vet jag inte riktigt vad det blir än. Blir lite brydd över att folk inte kan höra av sig och så som det är sagt. Men det blir till att umgås med någon, Gud vet vem. Jag vet inte än, det visar sig imorgon.

Känns som en ganska soft vecka ändå. Det känns grymt skönt med tanke på att skolan börjar på måndag. Shit, hela sommarlovet är liksom snart slut. Jag börjar trean, tar studenten sen är allt över. Det blir dags att börja försörja sig, bestämma vad man ska plugga till och Gud vet allt. Orkar inte tänka på allt nu, vill inte bli riktigt vuxen.

Överst på listan står ändå körkort. Det närmar sig sakta men säkert och jag hoppas verkligen att jag klarar uppkörningen på första försöket. Känns lite drygt annars, att vänta med körkortet till man får tid nästa gång, vilket i så fall skulle bli någon gång i ... november? Hemska tanke.

Näe, sängen nästa! Gud så skönt att sova. Sängen är nästan min bästa vän. Inte för att den säger så mycket, men den finns alltid där.

Godnatt världens bästa vänner och ni andra.