Tungt?
Just nu känns det inte riktigt lika illa. Ny dag - nya tag. Visst känns det jobbigt att det kanske dröjer drygt 2 månader till innan man får sitta i bilen själv. Men pappa har ändå lovat att ringa varje dag och se om det finns några återbudstider, det kan ju alltid dyka upp några sådana. Pappa var för övrigt ganska gullig när han tog fram ett måttband och visade på 18 cm - här är ni, också visade han på 75 - så gamla kanske ni blir. Sedan visade han 2 månader efter de där 18 cm, vilket knappt gjorde någon skillnad. Poängen var alltså att 2 månader av ens liv inte är speciellt mycket, även om det känns så just nu. Men som sagt, nästa gång är det bara att göra saker och ting ännu bättre. Då ska jag banne mig fixa det.
Skulle vara skönt att hinna få körkortet innan vi åker utomlands den 19:e september. Dock är det nästintill omöjligt, om man inte får en återbudstid vill säga. Så det är bara att hålla tummarna varje dag på att man får en återbudstid och fixar uppkörningen nästa gång. Det blir dyrt i längden av att hålla på såhär och jag spenderar gärna de pengarna på andra saker istället för flera uppkörningar.
Det är ju definitivt inte ett plus att jag börjar bli hur förkyld som helst. Speciellt inte bra eftersom jag skulle behöva träna som målvakt imorgon igen, innan matchen på söndag. Jag ska ju stå de två som är kvar. Igår gick det i alla fall bra att träna och det känns som det kanske går lite bättre att stå på söndag än vad det gjorde sist. Det underlättar ju att man nu vet ungefär var man har stolpar och ribba.
Imorgon blir det bara till att planera projektarbetet med min grupp. Vi har redan kommit på vad vi ska göra och ska bara skriva ner en liten plan över hur det kommer att ske och vad vi vill göra. Så det blir nog lätt fixat. En fika på det och dagen blir nog bättre än den idag.
Nu ska jag ta och hitta på något annat. Kanske en kopp te och lite tv. Sömn är väl nästan den bästa medicinen mot allt den också, så det blir väl sängen skapligt.
Så, hej så länge!
VINST
Förövrigt var bussresan dryg och åksjukan var inte långt borta. Folk tycker liksom att vi bor i bushen, men vad fan var inte det i så fall? Trehörningsjö, tur att vi bara hade en bortamatch med en sån där resa. 2 timmar åkte vi och det kändes som vi åkte till ingenstans.
Imorgon är det skola. Nog för att det inte kommer att vara en riktigt skoldag. Det blir nog bara att börja klockan 13, få sina scheman som inte riktigt är bestämda än och sedan får man bege sig hem igen. Ganska soft första dag. Förhoppningsvis får vi ett bra schema. Jag hoppas verkligen det i alla fall. Hoppas även att det här tredje och sista året inte blir lika tufft som de två tidigare. Men som sagt, det finns några tunga ämnen kvar att jobba av, men sedan blir det nog lugnt. I alla fall kommer vårterminen att bli ganska skön, om det är så som det ryktas.
Näe, nu ska jag slå mig ner framför tvn och titta på Beck tillsammans med min familj, i alla fall en del av den. Ska bli så skönt att bara slappna av och kunna somna direkt sen. Man är faktiskt ganska seg efter dagen. Det var lätt värt att stå i mål, vi vann ju och även fast jag hade kunnat ta vissa bollar så gjorde jag mitt bästa och det är väl det enda som räknas. Får helt enkelt rycka upp mig lite om jag ska stå fler.
Såå, nu hålls tummarna för ett bra schema, också ska det tränas riktigt nu i veckan. Sen får vi se vad resten av tiden ägnas åt. Kanske till att köra bil? Övningsköra behövs alltid.
Puss på mina vänner som är världens bästa!
Snart skola
Känns drygt att säga det, men det är snart skola igen. Återigen en massa plugg och slit, vilket i och för sig ger lite resultat också, men det känns så slitsamt. Men man har sina stunder att se fram emot. Lite drygt 3 veckor efter skolstarten blir det Turkiet. Det känns otroligt skönt att få en liten paus mitt i allt slit och få komma bort till lite varmare breddgrader. Sen när man kommer hem går man ungefär 5 veckor eller något sånt och sedan är det dags för höstlovet. Känns som att det kommer bli en ganska skön hösttermin ändå. Det som jag tror kommer att bli jobbigast med skolan är Engelska B. Seriöst, vilken plåga och otrolig tur att vi bara har den på höstterminen.
Idag har jag jobbat, vilket jag kommer att göra varannan helg när skolan börjat också. Alltid bra med extra pengar på fickan. Lite krångligt dock nu när det fortfarande är fotbollssäsong med matcher, att behöva byta bort och jobba någon annan dag så man kan vara med och spela.
Ja, fotboll ja. Imorgon bär det av till trehörningsjö, någonstans ganska långt ovanför övik. Bortamatch med inget annat än att vinna i tankarna. Visst, vi är en lite sliten trupp just nu. Skador och de som åkt hem till sina studenorter och så vidare. Men om alla är tillräckligt laddade så kan det funka. Jag ska stå i mål, vilket jag inte gjort på kanske 5-6 år. Men förhoppningsvis sitter lite grann kvar i kroppen och jag tycker ändå att det ska bli rätt så kul, om det går bra vill säga. Det är bara att ladda!
Mm, körkort, återigen. Känns lite skrämmande att det närmar sig med stormsteg just nu. Samtidigt vet jag inte vad jag skulle kunna kugga på. Det känns bra och bara man är noggrann och försiktig, ja allt det där som man har gått igenom de lektionerna man har kört med körskolan så ska det nog inte vara några problem. Nervositeten har ännu inte tagit över och jag ska försöka att behålla lugnet, det blir bäst så. Men vi får se, det är ju ett tag kvar och man vet aldrig vad som händer och hur känslorna artar sig. Känns väldigt skönt att det inte är några som vet när det verkligen gäller, förutom mamma och pappa då. Jossi vet ju såklart också, eftersom hon kör upp samma dag, tiden efter mig. LYCKA om båda klarar det, verkligen.. Jag säger bara det, jag måste klara det, jag orkar inte vänta flera månader till på att kunna sätta mig i bilen och själv kunna köra i princip var jag vill. Det ska bli intressant att känna känslan när man får sätta sig där bakom ratten och ta sin premiärtur utan någon förälder som sitter bredvid.
Idag kommer ju vissa som har varit borta hem igen. Känns bra, verkligen!
Sedan ska jag verkligen hålla tummarna för Paula också. Hoppas att det går som hon vill på torsdag, för hennes eget bästa. Men jag tror att det kommer att gå kanon, så jag är inte ett dugg orolig.
Näe, nu ska jag inte tjata på mer. Är väldigt trött och ikväll ska jag mysa med tjejerna. Det ska bli mysigt, det var som sagt ett tag sen. Beställa mat och kanske hyra nån film och bara ta det lugnt. Antar att det kommer bli en hel del peppning inför morgondagen också. Återkommer väl då med resultat och hur allt gick.
Hej så länge!
Slarvigt
Söndagen var en kass dag, egentligen. Match, stor förlust plus ett skott i huvudet. Vad mer kan man begära av en fotbollsmatch? Roligt för hemmapubliken i alla fall. Men det var dock inte så roligt att saker och ting började flyta ihop och man inte riktigt såg klart, man såg helt enkelt suddigt. Allt flöt ihop och det kändes som jag blev åksjuk. Byte och resterande tid av matchen tillbringandes bredvid båset, liggande, blev resultatet av det. Bussresan gick ändå rätt bra hem och hemma mottogs man varmt av familjen, as usual.
Sedan blev det några dagar fyllda av lathet och det var bara tur att det inte var en större hjärnskakning, för så less som jag är de gångerna jag får det, så less brukar jag aldrig vara annars.
Idag däremot har jag softat. Hjälpte mamma att tvätta bilen lite (hon når ju trots allt inte). För övrigt skulle jag och Sofie fixa årskort på Högslätten idag tänkte vi. Men det blev dock inte av, utan det blir nog när skolan börjat. Känns ganska skönt om jag ska vara ärlig, med tanke på att jag inte har varit i den bästa formen de senaste dagarna. Mot kvällskvisten begav jag mig upp på träningen för att köra ett ljumskpass med Roger. Han är duktig och kan mycket, vilket känns bra. Känns mycket bättre i ljumsken efter övningarna som gjordes och jag hoppas att det känns helt kanon på träningen på torsdag. Det är lite dumt annars, att när man skjutit ett skott, så går det knappt att lyfta benet efteråt, eftersom det gör så fruktansvärt ont. Jag hoppas att det ordnar till sig.
Näe, imorgon blir det volleyboll på smitingen med några. Känns kul. På kvällen vet jag inte riktigt vad det blir än. Blir lite brydd över att folk inte kan höra av sig och så som det är sagt. Men det blir till att umgås med någon, Gud vet vem. Jag vet inte än, det visar sig imorgon.
Känns som en ganska soft vecka ändå. Det känns grymt skönt med tanke på att skolan börjar på måndag. Shit, hela sommarlovet är liksom snart slut. Jag börjar trean, tar studenten sen är allt över. Det blir dags att börja försörja sig, bestämma vad man ska plugga till och Gud vet allt. Orkar inte tänka på allt nu, vill inte bli riktigt vuxen.
Överst på listan står ändå körkort. Det närmar sig sakta men säkert och jag hoppas verkligen att jag klarar uppkörningen på första försöket. Känns lite drygt annars, att vänta med körkortet till man får tid nästa gång, vilket i så fall skulle bli någon gång i ... november? Hemska tanke.
Näe, sängen nästa! Gud så skönt att sova. Sängen är nästan min bästa vän. Inte för att den säger så mycket, men den finns alltid där.
Godnatt världens bästa vänner och ni andra.
skönt!
Så otroligt skönt att sova ut. Jag hade nästan glömt bort känslan av att sova så länge jag kunde utan att bli väckt av någon jävla väckarklocka eller någon syster som sliter upp dörren. Imorgon blir det dock andra villkor återigen, jobb klockan 10 och väckning av mobilens väckarklocksfunktion. Men man överlever sådana dagar också, sömn är trots allt inte allt!
Jag gruvar mig ganska mycket inför matchen på söndag. Bortamatch, ont om folk, speciellt ordinare, vilket gör att det känns mer nervöst än det brukar. Men det är bara att ladda och ta det för vad det är. Det är ju trots allt vi äldre som måste visa vägen om den ska bära av åt det positiva hållet. Vatten, sömn och peppning, here we go.
Saker och ting ser mycket ljusare ut nu. Det känns bra! Det gör det verkligen, nu. Det känns som folk har tagit till sig av det man sagt och försöker rätta till saker och ting. Det känns bättre än bra, det känns underbart. Så just nu, är jag faktiskt väldigt glad. Min lite känsliga period verkar lida mot sitt slut, I guess and it feels great!
Och du, sär. Jag säger bara att det är en jävla tur att du är där du är och att jag inte har körkort än. Det känns verkligen bra att jag lämnade allt när jag inte orkade mer, för just nu går du mig grymt på nerverna och gör mig så förbannad. Du borde tänka efter, tänk på att du faktiskt sårar folk genom det du gör. Ta vara på det och de människor som du har, det blir bäst så.
Näe, nu är det sängdags och det ska bli grymt skönt. Kram och godnatt.
värdelös dag
Allt det andra kanske inte är att hurra så mycket över. Vädret var ju kasst, det har varit en del motgångar, lite tråkig dag överhuvudtaget. Men som sagt, det som man inte dör av gör en bara starkare.
Jag ska nog inte sticka under stolen med att jag är inne i en lite känslig period. Faktiskt vet jag inte riktigt varför, det bara är så. Men det blir bättre snart antar jag, för alla har väl sådana perioder, eller? Jag stör mig på mycket, vet inte varför. Känner att mycket är mitt fel och att jag inte kan göra något åt saker som jag så himla gärna skulle vilja göra något åt. Det är svårt att känna att man inte räcker till, när man verkligen behövs.
Vi har försökt att hjälpa dig tjejen, men ingen orkar längre. Bollen ligger hos dig och det är du som måste ta tag i dina problem och inse att något måste göras åt dem. Tar du bara tag i allt och erkänner det för dig själv så kommer du att få allt stöd du behöver, av oss.
Och du, älskade du. Jag är ledsen att jag inte riktigt förstår och att jag inte alltid räcker till. Det gör ont att känna så, men alla räcker inte till ibland. Vännen, jag vet att det kanske känns hopplöst ibland. Människor förändras, situationer förändras och det blir andra tider. Men för det behöver det inte betyda att allt detta förändras till det sämre, det kan bli tvärtom. Allt är värt en chans. Jag vet att du är rädd och jag kan erkänna att du inte är ensam om det, jag är också rädd och du är aldrig ensam.
När man förändras och utvecklas som människa, genom en vänskapsrelation, tycker jag att det är äkta vänskap. Jag har förändrats, du har förändrats och jag tror faktiskt att båda har förändrats till det bättre.
Det är sådant som gör en lycklig att se tillbaka på saker och ting, det tycker i alla fall jag. Jag är lycklig när jag ser tillbaka på de förändringarna och utvecklingarna, det hoppas jag att du också är.
(Monica - For you I will)
Näe, tror att jag har försökt få in någon liten poäng i det här inlägget. Vet inte om jag lyckades så bra, men vet att det i alla fall berör vissa. Jag har även fått skriva av mig och dagen känns inte längre som den hemskaste i mitt liv, vilket är positivt det också. Men det blir nog ändå snart sängdags, för jag antar att det är en bättre dag som väntar imorgon.
Till sist ska jag bara säga att jag längtar sjukt mycket. Jag längtar så sjukt mycket efter det där förbannade körkortet. Jag förstår inte hur det kan vara så lång väntetid på uppkörning ändå. Meeen .. den som väntar på nåt gott ... väntar alltid för länge.
PUSS och godnatt
my team
Vilken sjukt rolig kväll. Så mycket som man skrattar på en kväll med fotbollslaget, skrattar man inte under en hel vecka annars. Tjejerna och ledarna får en verkligen att skratta fruktansvärt mycket. Vissa kommer med sina blonda hjärnor medan vissa kommer med målade "magrutor" på magen. Måste faktiskt erkänna att det var mest komiskt att magrutorna var målade med tre i bredd och två lodrätt, vilket kanske inte direkt stämmer överens med verkligheten.
Hur ledarna även alltid lyckas vinna finalerna när det gäller spel är fortfarande ett mysterium. Först innebandy turneringen i vintras och nu, ja nu vann de volleybollen också. Jag vet inte vad det beror på men antar att det mesta beror på tur, vilket gör det ännu surare att alltid sluta tvåa. Med sand innanför alla kläder och underkläder var det ju helt enkelt bara att ge upp och förstå att man var besegrade. Surt, men vi kommer nog på något som vi kan slå er i, vänta ni bara.
Pricken över i:et var ju ändå när tränarna hade hämtat ut en volleyboll i damlagets namn. Vi spelade på två planer och ena planen hade världens sämsta boll och när kvällen är så gott som slut, ja först då visar de den fina bollen de hämtat ut tidigare idag (?!). Vi trodde seriöst att de skojade med oss, men där låg verkligen en B R A boll och vad mer kunde man göra än att skaka på huvudet och åka hem? Svar: ingenting.
Ja, jag måste säga att trots att vi ibland har våra diskussioner och att man ibland är så less att man vill kräkas, så finns det alltid ett ljus tillsammans med er. Den bra stämningen med er är det verkligen inte många som kan slå. Genom vinster, förluster, skratt och tårar, så håller vi alltid ihop och hjälps åt. Det är det som gör oss så himla bra tjejer. Ni är guld värda varenda en.
13 augusti
Frågorna är många och även fast man kan vara väldigt less på skolan kan det samtidigt också vara en trygghet. Varje morgon när man vaknar vet man att man kommer till skolan, till samma klass och människor som dagen tidigare. Det känns bra och när man tänker efter kanske jag har en lite speciell klass, men alla är respekterade av alla och ingen behöver känna sig utfryst. Nog för att jag själv kanske inte tycker om vissa personer, så respekterar jag ju alla eftersom de är sig själva.
På dagens schema stod en väldigt lång sovmorgon, vilket jag också fullföljde. Skönt att bara slappa för en dag. Kvällen ägnades inte helt ovanligt åt träning, vilken gick riktigt bra. Sen skadar det ju aldrig att man har en sån bra gemenskap i laget som vi har och att vi har roligt tillsammans. Vissa är lite mer speciella än andra vilket gör det hela lite extra roligt. Jag menar, vissa är mer rädd för en liten liten groda än för björnen som det ryktas finns i krokarna. Näe, tjejer .. även fast det går lite tungt och allt inte riktigt går som vi vill och tycker så kommer vi att klara det, vi klarar det tillsammans! Som vi säger är vi ett lag, vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag.
Kvällen finns det väl inte så mycket att berätta om. Mer än att vissa personer är mys, mer mys än andra. Jag säger bara: shit vilka vänner jag har, helt sjukt! Verkligen världens bästa.
Imorgon blir det ganska tidig uppstigning med träning på förmiddagen. Känns ganska skönt att styrketräna lite då och då. Sedan på kvällen är träningen inställd och istället ska vi samlas på smitingen för att lira lite beachvolley. Tränarna tror som vanligt att de är några slags gudar som ska vinna allt, men imorgon ska vi få ner de på jorden. Storstryk ska de få!
Aja, sängdags! Puss och godnatt, världens bästa vänner!
Jag saknar dig
Även fast jag absolut inte vill så kan jag inte förneka att jag saknar dig. Vi hade ju faktiskt en ganska fin tid ihop, du och jag. Kanske var det som du sa, att det gick för fort, att allt bara sprang förbi. Jag vet inte och jag tror inte att du vet heller. Det kanske bara är så att vi är och var för olika du och jag, jag menar; du ljög jämt, jag var alltid ärlig. Du förstorade upp minsta lilla sak till världens största, medan jag försökte att tysta ner de stora sakerna till mindre.
Men visst, jag saknar dig och det känns konstigt och ovant att säga det. Det känns tufft att erkänna det för mig själv, eftersom det blev ett så tvärt slut och ord som inte borde ha slängts ur, gjorde det i alla fall. Jag saknar de mysiga stunderna när vi såg på film och du lät mig ligga på din arm. Ja, jag kommer till och med ihåg hur du luktade, hur jag kunde känna din doft på kudden när du lämnat mig för kvällen. Gud så gott jag sov de nätterna.
Tyvärr så är allt det förbi gubben, allt skitsnack som gått har satt sitt spår - ditt skitsnack. Det går inte att först snacka en himla massa skit för att sedan komma med ett ynka förlåt. Så funkar det inte, i alla fall inte i min värld.
Det är väl nästan ett år sedan nu, då vi tältade tillsammans med de andra.
Det är ett år sedan allt gick snett, ett år sedan, då faktiskt allt kunde ha gått rätt.
"Det känns bra"
Det känns inte bra när en av ens närmaste vänner blir så upptagen med annat så man hörs vid en gång i halvåret
- det känns helt enkelt inte bra.
Att ständigt försöka finna tillbaka och rädda den tråden som våran vänskap hade när den var som bäst, det är som att rädda något som redan har dött. Det gör verkligen ont och säga det, men jag har insett att det är precis så det är. För det gör verkligen ont och känns verkligen illa när du till och med glömmer min födelsedag, om det nu var det du gjorde. Jag hade blivit överlycklig för ett "grattis", men inte ens det fick jag höra ifrån dig. Rent ut sagt känns det värdelöst, helt värdelöst.
Jag öppnade mig mycket för dig och öppnade mig också nu, genom att berätta hur det kändes när vi gled ifrån varandra. Jag berättade att det gjorde så himla ont och tillbaka fick jag "näe, du har bättre vänner". Den meningen kom som en kalldusch och när du sedan sa att jag betyder, så svarade jag att "det känns bra". Jag är ledsen att jag ljög, för det känns inte bra. Det känns inte som att det där "betyder" har någon funktion i den meningen längre. "Betyder" känns i det fallet endast som ett tomt, meningslöst ord.
Men jag har insett att jag kan klara mig utan dig, även fast det känns dumt att säga och känna så. Det är ju faktiskt så det är. Du gled ifrån mig på grund av att du blev så upptagen med ditt och jag tog vara på de andra vännerna som fanns kvar där hela tiden. Jag vet att jag fortfarande betyder och att du fortfarande bryr dig, ibland. Men det känns som det är för sällan att höra "hur mår du?", en gång på kanske tre månader.
Så jag har bestämt mig, bestämt mig för att jag ska försöka låta bli att lägga ner tid på något som kanske inte ens går att rädda. Jag ska ta vara på det som jag har i nuet, det som känns bra.
Man kan inte rädda allt och alla - speciellt inte dem som inte vill bli räddade.
Välkommen till min nya blogg!
