En aning tungt ja. Det efterlängtade körkortet får vänta ännu längre. Tur att vi typ var "lediga" från skolan idag, hade aldrig orkat gå tillbaka dit. Kändes som man aldrig kommer att få det där jävla körkortet. Man har ju sina åsikter om hur han som man körde med uppträdde, men det finns väl inget att göra åt det. Lider med Jossi också. Hur stor chans är det att båda blir underkända liksom.

Just nu känns det inte riktigt lika illa. Ny dag - nya tag. Visst känns det jobbigt att det kanske dröjer drygt 2 månader till innan man får sitta i bilen själv. Men pappa har ändå lovat att ringa varje dag och se om det finns några återbudstider, det kan ju alltid dyka upp några sådana. Pappa var för övrigt ganska gullig när han tog fram ett måttband och visade på 18 cm - här är ni, också visade han på 75 - så gamla kanske ni blir. Sedan visade han 2 månader efter de där 18 cm, vilket knappt gjorde någon skillnad. Poängen var alltså att 2 månader av ens liv inte är speciellt mycket, även om det känns så just nu. Men som sagt, nästa gång är det bara att göra saker och ting ännu bättre. Då ska jag banne mig fixa det.

Skulle vara skönt att hinna få körkortet innan vi åker utomlands den 19:e september. Dock är det nästintill omöjligt, om man inte får en återbudstid vill säga. Så det är bara att hålla tummarna varje dag på att man får en återbudstid och fixar uppkörningen nästa gång. Det blir dyrt i längden av att hålla på såhär och jag spenderar gärna de pengarna på andra saker istället för flera uppkörningar.

Det är ju definitivt inte ett plus att jag börjar bli hur förkyld som helst. Speciellt inte bra eftersom jag skulle behöva träna som målvakt imorgon igen, innan matchen på söndag. Jag ska ju stå de två som är kvar. Igår gick det i alla fall bra att träna och det känns som det kanske går lite bättre att stå på söndag än vad det gjorde sist. Det underlättar ju att man nu vet ungefär var man har stolpar och ribba.

Imorgon blir det bara till att planera projektarbetet med min grupp. Vi har redan kommit på vad vi ska göra och ska bara skriva ner en liten plan över hur det kommer att ske och vad vi vill göra. Så det blir nog lätt fixat. En fika på det och dagen blir nog bättre än den idag.

Nu ska jag ta och hitta på något annat. Kanske en kopp te och lite tv. Sömn är väl nästan den bästa medicinen mot allt den också, så det blir väl sängen skapligt.

Så, hej så länge!