Känns drygt att säga det, men det är snart skola igen. Återigen en massa plugg och slit, vilket i och för sig ger lite resultat också, men det känns så slitsamt.  Men man har sina stunder att se fram emot. Lite drygt 3 veckor efter skolstarten blir det Turkiet. Det känns otroligt skönt att få en liten paus mitt i allt slit och få komma bort till lite varmare breddgrader. Sen när man kommer hem går man ungefär 5 veckor eller något sånt och sedan är det dags för höstlovet. Känns som att det kommer bli en ganska skön hösttermin ändå. Det som jag tror kommer att bli jobbigast med skolan är Engelska B. Seriöst, vilken plåga och otrolig tur att vi bara har den på höstterminen.

Idag har jag jobbat, vilket jag kommer att göra varannan helg när skolan börjat också. Alltid bra med extra pengar på fickan. Lite krångligt dock nu när det fortfarande är fotbollssäsong med matcher, att behöva byta bort och jobba någon annan dag så man kan vara med och spela.

Ja, fotboll ja. Imorgon bär det av till trehörningsjö, någonstans ganska långt ovanför övik. Bortamatch med inget annat än att vinna i tankarna. Visst, vi är en lite sliten trupp just nu. Skador och de som åkt hem till sina studenorter och så vidare. Men om alla är tillräckligt laddade så kan det funka. Jag ska stå i mål, vilket jag inte gjort på kanske 5-6 år. Men förhoppningsvis sitter lite grann kvar i kroppen och jag tycker ändå att det ska bli rätt så kul, om det går bra vill säga. Det är bara att ladda!

Mm, körkort, återigen. Känns lite skrämmande att det närmar sig med stormsteg just nu. Samtidigt vet jag inte vad jag skulle kunna kugga på. Det känns bra och bara man är noggrann och försiktig, ja allt det där som man har gått igenom de lektionerna man har kört med körskolan så ska det nog inte vara några problem. Nervositeten har ännu inte tagit över och jag ska försöka att behålla lugnet, det blir bäst så. Men vi får se, det är ju ett tag kvar och man vet aldrig vad som händer och hur känslorna artar sig. Känns väldigt skönt att det inte är några som vet när det verkligen gäller, förutom mamma och pappa då. Jossi vet ju såklart också, eftersom hon kör upp samma dag, tiden efter mig. LYCKA om båda klarar det, verkligen.. Jag säger bara det, jag måste klara det, jag orkar inte vänta flera månader till på att kunna sätta mig i bilen och själv kunna köra i princip var jag vill. Det ska bli intressant att känna känslan när man får sätta sig där bakom ratten och ta sin premiärtur utan någon förälder som sitter bredvid.

Idag kommer ju vissa som har varit borta hem igen. Känns bra, verkligen!

Sedan ska jag verkligen hålla tummarna för Paula också. Hoppas att det går som hon vill på torsdag, för hennes eget bästa. Men jag tror att det kommer att gå kanon, så jag är inte ett dugg orolig.

Näe, nu ska jag inte tjata på mer. Är väldigt trött och ikväll ska jag mysa med tjejerna. Det ska bli mysigt, det var som sagt ett tag sen. Beställa mat och kanske hyra nån film och bara ta det lugnt. Antar att det kommer bli en hel del peppning inför morgondagen också. Återkommer väl då med resultat och hur allt gick.

Hej så länge!