Jag ligger här i min säng, klockan närmar sig halv två och det är väl snart dags att dejta John Blund.

Många tankar snurrar i mitt huvud och jag har insett att det finns många frågor som man aldrig kommer att få svar på. Det är liksom saker man kan fundera över, men på något vis ändå inte röra vid. Sedan finns det ju saker som man kan röra vid, saker som man kan påverka, men frågan är om man gör det? Låter man allt bara flyta på, eller tar man tag i det och försöker man att påverka?

Idag kom tankarna upp om vad jag vill göra med mitt liv. Det känns som att tiden går så himla snabbt. Om mindre än ett halvår är jag 20 och har ändå inte bestämt riktigt när jag ska ta tag i alla saker. När ska jag ta steget att faktiskt söka till någon utbildning? Det är så lätt att säga att man tänker göra det, men att verkligen göra det är en annan femma. Jag känner att man är rätt bekväm med att jobba. Man tjänar pengar och mår gott. Såklart finns det saker som talar för studentlivet med men just nu är det jobbandet som känns bäst.

Studenterna har börjat med sina studentfester och jag känner att jag saknar studenttiden. Allt gick så himla snabbt, allt var liksom över helt plötsligt. Ut på trappan sen var man .. fri? Fri från vadå? När man väl var i skolan kändes det som tiden gick sakta och att 3 år var en lång tid. Men när man står där dagen efter studenten inser man hur snabbt allting gick egentligen, när man känner ångesten krypa sig närmare och  tankar för vad som händer framöver smyger sig fram, då är det inte säkert att man känner sig så himla fri. Man måste hitta jobb eller börja plugga vidare. Det är inte alls samma trygghet som när man gick i skolan. Man skulle vara i skolan helt enkelt, det var inte direkt frivilligt, åtminstone inte lika frivilligt som det är nu efteråt. Det kanske är just det som gör att man inte tar sig i kragen och fortsätter vidare på en gång, man "måste" helt enkelt inte tillbaka till skolan. Sedan är det såklart inte underligt att man är skolless, man har ju trots allt ägnat större delen av sitt liv till att gå i skolan och ett break kan vara på sin plats. Det är så olika från person till person, men för mig har ett break varit nyttigt.

Just nu funderar jag över vad jag sitter och skriver egentligen. Det låter som jag talar som att skolan är bland det bästa jag har varit med om. Delade tankar kommer upp om det. Det är klart att jag inte saknar all stress eller allt plugg som man fick pina sig igenom när man egentligen inte orkade mer. Däremot saknar jag umgänget, de individer man kom bra överens med. För hur det än är, så trots att man bestämt att man ska hålla kontakten så är det väldigt sällan att det blir som man har tänkt.

Jag har bestämt mig för att läsa en kurs till hösten och då ska jag också göra det. Den är dock på distans vilket ger mig möjlighet att jobba samtidigt. Dessutom om jag känner för det skulle jag säkert kunna spela fotboll en säsong till. Det känns så otroligt bra med det nya laget. Man känner att man har fått tillbaka det där härliga suget igen, vilket jag har saknat ett tag. Nu känns det gott och väl som att jag kommer att fortsätta en säsong till efter denna, vilket är lite skillnad mot vad jag har känt tidigare år. En härlig känsla sprider sig när man dyker upp på träningen och man är där för att man känner att det är kul och spännande, inte för att man känner att man måste. Det känns som att det kommer att bli enormt bra och jag längtar otroligt mycket till sommaren serien är igång.

Ska avrunda nu. Den som läser det här får väl skylla sig själv om den anser att det är ett onödigt inlägg. Ibland behöver inte allt vara så speciellt och nödvändigt, för även om det inte är det för en annan så kan det vara det för en själv. Människor är olika och det är det som är så fascinerande, att så många människor finns och att alla är unika på sitt eget vis. Var den du är och försök inte att vara någon annan, du blir omtyckt ändå av folk som håller av dig och betyder något.

God natt!