Nu har jag jobbat klart för den här helgen och det är riktigt skönt. Stackars Jossi jobbar kväll idag, men det ska nog gå bra det också. Man behöver ju inte göra det allt för ofta, så man övelever.

Igår jobbade jag för övrigt kväll och det var nog den segaste lördagkväll som jag jobbat, någonsin. Tiden gick så otroligt långsamt! Det gick ju i alla fall bra allting, så för det får jag väl vara glad.

Efter jobbet tog jag en tur in till stan, skjutsade Carro någonstans och sedan for jag ut till kyrkan för att tända ljus för mormor och farfar. Givetvis blir man stannad för första gången av polisen och hör och häpna, 2 gånger inom loppet av 10 minuter! De stod alldeles där man svänger av mot kyrkan, så jag blev stannad på vägen dit och fick blåsa och visa körkort. Sedan åkte jag och tände ljusen och tänkte när jag satte mig i bilen igen, att det vore ju himla lustigt om jag skulle bli stannad igen och mycket riktigt blev jag det. Det blev lite roliga skämt och så, sen var det bara att köra vidare.

När jag kom tillbaka till stan åkte jag en sväng till Pernilla. Det var minsann inte igår som jag träffade henne. Vi såg lite på oth och pratade, riktigt mysigt måste jag säga. Blev kvar där ett tag, sedan bar det av hem för att försöka sova, men det dröjde ju.

Tänk att man inte kan förstå sig på vissa människor. Jag kan lova att jag var riktigt arg i natt. Jag förstår liksom inte vad vissa människor får ut av saker. Att ringa enbart på fyllan och sedan aldrig höra av sig annars, det kan jag inte förstå helt enkelt. Vad är det för mening? Den som har svaret på det kan ju gärna lämna en klok kommentar. Hur som helst så har jag lärt mig att hantera saker på ett lättare sätt och det är ju bra.

Slocknade sent vill jag lova. Klev upp vid halv 8 imorse och det var inte med ro man klev upp. Men det gick rätt bra att ta sig upp ändå, över förväntan. Gick sedan på jobbet och öppnade och det var inga problem med det heller. Jobbade då till 15 och nu har jag precis tagit en dusch.

Ikväll vet jag inte vad jag ska göra. Får se helt enkelt vad som händer. Jag vet vad jag vill göra, men det får nog bli en annan dag :)

Jag vet att jag har så himla svårt att acceptera vissa saker. Jag har till och med svårt att tänka mig vissa saker. Om något allvarligt skulle hända mina nära och kära vet jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. När det händer något litet får jag nästan panik, typ ångest. Men samtidigt är det ju ett gott tecken också, på att jag älskar mina nära och kära så otroligt mycket.

Skulle kunna skriva hur mycket mer som helst. Men jag känner att jag bör avsluta här och nu, annars blir det på tok för mycket och på tok för känsligt.

Hoppas att ni har haft en bra helg i alla fall! Vi hörs! Hej :)