Idag skulle mormor ha fyllt år. Det är hennes andra födelsedag som hon inte finns med oss. Trots att man inte tror det så fortsätter tiden att rulla förbi. Hon gick ju bort förra sommaren och ändå känns det som att det var igår som man träffade henne. Minnena lever kvar och så gör också kärleken till henne.

Jag måste nog säga att mormor var min idol. Hon hade det inte lätt. Det var tiotals olika mediciner som hon var tvungen att ta för att ens kroppen skulle orka med och för att hon skulle kunna klara sig. Trots det klagade hon aldrig, hon kämpade på och det är just det som gör att jag beundrar henne så otroligt mycket.

Mormor var som en bästa vän för mig. Det gick att prata med henne om allt och hon var alltid intresserad att veta hur det gick för en med saker och ting. Hon var aldrig en sån som dömde ut någon annan utan respekterade alla. Kort sagt så var hon helt fantastisk på alla vis och jag saknar henne varje dag.

Det går nog inte en dag utan att jag tänker på mormor. Vissa stunder är det jobbigare att minnas än andra, men jag är ändå glad att jag hade en sån fin mormor som jag hade. De säger att tiden läker alla sår men jag har svårt att tro att det är helt sant. Det kommer alltid finnas en saknad som faktiskt är lite smärtsam ibland, även fast den blir mindre med åren.

Jag var ute med Selmis för en stund sen och då såg jag på den stjärnklara himlen och tänkte att det nog finns något annat där ute ändå, något annat än just det livet vi lever här. Vem vet, kanske har momor och alla andra koll på allt vi gör och är med oss hela tiden, det tror jag ändå på något vis. Jag tror att de finns med och vakar över oss.

Så, nu tänkte jag avrunda det här inlägget. Ska ta och tända ett ljus, eftersom jag inte har varit ut på minneslunden idag och sedan bara ta det lugnt och försöka sova inom en snar framtid. Imorgon tror jag däremot att jag ska ta en tur förbi kyrkan och tända några ljus.

Ha det så bra! Kramar.