Har suttit länge nu och funderat över vad detta inlägg ska handla om. Kanske min jävliga dag som varit idag, eller kanske bara saker jag känner just nu? Jag tror jag hoppar över hur jag känner faktiskt, det blir lite för känsligt. Man kan inte gräva ner sig liksom, saker blir ännu tyngre då, även om man kanske har svårt att låta bli ibland.

Jag tyckte i alla fall att klockan ringde på tok för tidigt imorse. Låg och drog mig och som tur var vaknade jag till i rätt stund så jag hann med att kliva upp och ta ut hunden innan jag skulle vara hos frissan. Går in på macken och tar ut en slant för att jag ska kunna ha en femma till parkeringen, vilket skulle innebära parkeringstid i en timme. Kommer till stan, hittar bra parkering, går och stoppar i pengen, lappen fastnar. Vad gör jag då? Jag hade ju bara den där femman liksom plus att det var bråttom. Helt enkelt måste jag ha tänkt att det löser sig ..

Klipper mig och tänker inte så mycket mer på det. Pratar lite strunt med frissan och går sedan och växlar lite pengar på banken. När jag kommer och går ser jag att p-nissen står på stan och jag förstår nästan redan då att det är kört. När jag kommer till bilen ligger en lapp fastklämd på rutan och det är ingen trevlig syn. När man dessutom är lite missnöjd med håret och får en sån lapp, då kan jag ju meddela att det verkligen inte känns som en bra dag.

Ska sedan ta en tur till Erikshjälpen, för mina kommande planer. Vad händer då? Ja, men de öppnar ju inte förrän tolv. Jag kan säga att jag sket i det då, det får fan vänta. Väldigt besviken över min dittills tråkiga start på dagen for jag och köpte mat på donken och åkte hem.

Jag ringde några samtal om p-boten, men inget positivt där heller. P-nissen ringde dessutom upp och var hur otrevlig som helst, typ dumförklarade mig och påstod att jag ljög. Whatever, det är ju bara att betala. Nog för att det känns lite surt, de femhundra kronorna skulle man ju kunna lägga på något betydligt roligare.

Gick på jobbet och det gick faktiskt bättre än jag hade förväntat mig. Efter jobbet kikade jag på skidskyttet, damerna, vilket kanske inte var det roligast heller. Tycker förbannad synd om Helena Jonsson och jag förstår att hon inte kunde ställa upp i intervju, stackarn. Vi får väl hoppas att det går bättre senare.

Nu sitter jag och väntar på att Anja ska åka, sedan så är det skidskytte för herrar. Man vet ju aldrig, det skulle ju kunna bli medalj, men jag tänker verkligen inte ha några höga förväntningar.

På tal om förväntningar, så vet jag inte om jag har några alls. Ni vet ungefär när man känner sig som en groda utan ben- hopplös, så känns det nu ibland. Men det mesta brukar ju lösa sig, så varför skulle inte allt göra det nu liksom. Time will tell.

Nu ska jag avsluta, betala telefonräkningen och boten så det är ur världen. Sedan tänker jag byta ut värmeljusen som har dött ut till nya. Ha en bra kväll! HEJ