Jag satt precis och läste igenom en text som jag skrev i november. Jösses säger jag bara. Jag undrar varför jag säger jösses hela tiden, eller skriver. Det är nog bara en ful ovana. I alla fall så är det sjukt hur fort tiden har gått. Det känns som att det var igår som jag skrev den där texten. Samtidigt känns det som att det var rätt långt bak i tiden också. Det är svårt att förklara, men när jag väl läste den, så insåg jag att jag har kommit rätt långt.

Man blir glad av såna saker helt enkelt. Mest glad blir jag för att jag vet att de runtomkring mig har det bättre nu än vad de hade det då. Ibland handlar det om att våga och orka, sedan rullar det på helt enkelt. Sedan behöver man inte tro att man måste klara eller våga allt själv, för det behöver man inte. Det har inte jag gjort i alla fall.

Mycket att man har sina vänner och sin familj är väl för att de ska finnas där och knuffa en i ryggen när man är på väg att tveka. Eller helt enkelt för att krama om en när det känns för jobbigt. Att göra alla såna där saker man behöver, stora och små. Såna fina människor har jag haft bredvid mig hela tiden, det gör mig så otroligt glad.

Sitter nu och funderar varför jag skriver det här. Funderar på att radera och börja om och skriva ett inlägg om min meningslösa dag. Men jag tror att jag låter det där stå kvar. Det är helt enkelt upp till de som läser att avgöra om de vill läsa eller inte.

Snart är det väl dags att försöka sova. Alla ljus har brunnit ut för längesen och det känns som det bara är jag vaken av alla. Nog för att jag vet att det inte riktigt är sant, men ändå.

Jag har faktiskt bestämt mig för att börja ändra på mitt liv. Ska försöka komma i säng tidigare, kliva upp tidigare och börja motionera en aning. Tog för övrigt en promenad med mamma idag. Det känns som att det var första gången jag rörde mig sen .. jag vet inte när. I somras? Helt seriöst, det låter riktigt sjukt. Så det blir kanske till att haka på mamma lite då och då när hon går ut och går, en promenad skadar aldrig.

Pratade med Ralf igår. När jag känner mig bra nog så ska jag bli riktigt fit. Det blir nog en del rehab som det ser ut, vilket kan behövas. Är less på att det alltid ska vara något. Vore nice om vi fick ordning på allt så fort som möjligt, så kanske det blir lite lir sedan också, who knows.

Näe gott folk. Nu ska jag försöka sova. Sov gott!