Ibland undrar jag varför saker och ting är som de är. Vissa säger att saker blir vad man gör dem till, men det är inte alltid sant, eller? Jag menar, det spelar ingen roll hur mycket vissa anstränger sig och så vidare, saker kan ju gå åt pipan i alla fall, trots att man har försökt.

Har jobbat alla pass jag haft den här veckan och det har gått fint. Jobbade 15-21 idag och innan jag började kändes det rätt segt. Var i alla fall och åt lunch med Jossi och Sanna innan. Kikade även på lite telefoner, men det är ju rena rama djungeln vilken telefon man ska köpa. När jag väl kom till jobbet kändes det inte lika tungt längre och tiden gick snabbare än väntat och nu sitter jag här.

Sedan kommer tankarna nu till vilka man litar på. Jag är en person som har väldigt svårt att lita på folk och jag tycker att man ska förtjäna ett förtroende och även kunna bevisa att man förtjänar det. Jag har några jag kan lita på och framför allt en person som jag känner att jag kan lita på fullt ut.

Självklart kan det ju hända saker som gör att man ifrågasätter vilka man kan lita på. Det händer åtminstone mig lite då och då och det är aldrig roligt. Men samtidigt kan alla göra misstag och ingen är faktiskt perfekt, även fast man ibland önskade det. Alla har brister och så kommer det alltid att vara. Men för det behöver det inte betyda att en händelse förstör, ja till exempel, ett förtroende. När det kommit så långt att man litar på någon väldigt mycket, brukar man ändå kunna avgöra om det är en händelse som verkligen speglar personen, eller om det bara är något som råkade bli som det blev.

Jag litar på min bästa vän fullt ut och det är väl just det som gör henne till min bästa vän. Ja, alltså det är väl inte bara det som gör henne till min bästa vän, för jag skulle kunna räkna upp hur många saker som helst, men det är i alla fall en sak.

Jag vet att jag inte alltid är så bra som jag skulle kunna vara, alla har ju som sagt brister. Men trots de bristerna man har, så är det viktigt att man aldrig behöver känna sig ensam. Bara för att jag har en dålig dag så betyder inte det att jag måste vara för - och klara mig själv. Det är väl just det som min bästa vän också fått mig att inse, att hur jag än är och hur jag än beter mig, så betyder jag ändå lika mycket, och behöver inte känna mig ensam för det.

Många undrar säkert vad jag surrar i. Jag undrar det jag också. Det jag tror att jag vill ha sagt är att man väljer lite själv vilka man litar på, men även vilka man ger chansen att bevisa att de hanterar ett förtroende.

Man får helt enkelt välja noga. Hellre få riktiga vänner än många falska, det tror jag att alla håller med om.

Nu gott folk tänker jag inte vara så jävla filosofisk längre, eller wierd, som man skulle kunna tänka. Därför avslutar jag här och nu. Passar på att önska er en riktigt trevlig helg, för det tänker minsann jag ha.

See you. Hej.