De som känner mig vet att jag är en person som funderar väldigt mycket. Kvällen har bestått av en del funderande, men faktiskt har jag mest funderat fram bra saker nu ikväll. Det måste ju bara vara ett gott tecken, när man funderar över saker som krossade en förut, men som får en att inse att man är så sjukt stark nu, när allt är över.

Saker som man har varit med om, de formar ju faktiskt en till den människan man är idag. För inte så längesen såg jag det som att mitt liv hade blivit förstört, men så har jag nu insett, att det inte alls är förstört. Under vissa perioder har mitt liv varit otroligt trasigt, men man kan inte gräva ner sig i allt det förflutna. Man får försöka se det som en misslyckad period, som man aldrig kommer att genomgå igen tack vare erfarenheterna man har fått sedan tidigare, vare sig de är bra eller dåliga.

Jag vet att jag var så otroligt hemskt under en period, innan jag tog itu med en hel del saker. Man såg inte själv hur illa det tog på sina nära och kära runtomkring. Det är så otroligt hemskt, men det är samtidigt så det är. Man ser inte alltid själv hur illa man själv beter sig och därmed hur illa människorna runtomkring tar vid sig. Men nu i efterhand kan man skämmas, även om det kanske inte gör någon nytta. Men vad som är värt att nämnas är att hur mycket jag än skäms och hur mycket jag än ber om ursäkt, så vet jag innerst inne att människorna omkring mig har stannat av någon anledning - m i g.

Det får mig att inse att jag har så himla fina människor runtomkring mig. Människor som älskar mig för den jag är och låter mig vara den jag är. Det är nästan så man får en tår i ögat bara man tänker på det. Tänk att jag av alla, trots att jag har betett mig väldigt illa ibland, får behålla dessa fina människor i mitt liv. Det känns fint och kanske är det trots allt så, att jag faktiskt förtjänar dessa mäniskor ändå.

Mitt liv är alltså inte förstört, snarare tvärtom. Med flera erfarenheter rikare, både bra och dåliga, står jag nu här, starkare än jag någonsin gjort. Jag har börjat vända det förflutna ryggen, har släppt det från mina egna axlar och även om man ständigt påminns, så vet jag innerst inne att det är jag som har vunnit. Jag mår bra nu, det är det som räknas.

Jag mår bra och jag har insett att det är såhär det ska kännas att leva - på ett bra sätt.