Det är tredje gången jag påbörjar det här inlägget. De två tidigare gångerna blev det typ en mil långt, osammanhängande och alldeles för känsligt.

Jag nöjer mig med att säga att det finns riktiga monster i den här världen, men det finns också så otroligt fina människor. Det är de fina människorna man ska ta vara på och trots att allt har varit som det har varit, så har jag de fina människorna kvar i mitt liv.

Jag har ett bra liv. Jag har en helt underbar familj och förutom det har jag de bästa vännerna man kan ha. Det är alltid så att vissa stannar och att vissa går, men sanningen är den att de riktiga vännerna stannar, oavsett hur du mår. Det har mina vänner bevisat. Jag vet att jag var förjävlig förut och jag förstår faktikst inte att ni stod ut, men jag är väldigt tacksam för det.

Nu skiter jag i det här. För även fast jag har påbörjat det nya stycket sisådär tio gånger så kommer jag ingen vart. Så istället ska jag ta och försöka sova, igen. Klockan är snart två och klockan åtta ringer min väckare, så det vore ju inte helt fel med några timmars sömn.

Det är över ett år sedan mormor somnade in. Jag saknar henne varje dag. Ögonen fylls med tårar nu när jag tänker på det. Jag måste ta mig i kragen och åka ut till minneslunden snart, det var alldeles för längesedan nu.

Sov gott allihopa. Natti