Till att börja med tänkte jag bara skriva att kvällen igår var grym! Förfesten var lika grym som alltid och krogen var faktiskt väldigt rolig den med. Sällskapet var av högsta klass och jag älskar verkligen mina vänner, de är så fina allihopa. Man blir bara så glad av allihopa helt enkelt :)

Resten av inlägget tänkte jag tillägna min bästa vän. Innan visste jag exakt vad jag skulle skriva, men nu blev det inte lika enkelt när jag väl skulle göra det. Jag skulle kunna skriva att hon är världens bästa bästis och nöja mig med det, men jag tänkte inte göra det nu utan tänkte försöka förklara varför hon är det också.

Vi är så himla olika men ändå lika på något konstigt sätt. Man kan nog säga att vi är varandras motsats i det mesta, men det finns ändå vissa saker som gör oss lika med. Skulle ju kunna sitta och räkna upp vad som gör oss så olika och sedan sitta och räkna upp vad som gör oss lika, men det har jag inget större intresse av. Det är liksom som det är och det viktigaste är väl att jag, eller vi, vet det.

Egentligen vet jag inte hur jag ska förklara. Ni vet när man helst av allt vill vara själv, men en enda person kan få en att vilja träffa den, utan att ens behöva göra något, det är så det är. När jag bara vill vara själv och inte träffa någon så är Jossi den enda som kan träffa mig just då. Det liksom bara är något som har blivit, just för att jag känner mig så sjukt bekväm och jag behöver inte säga något, hon vet ändå.

Det är sånt här som är så speciellt. När man liksom inte behöver säga något för att man ska förstå, utan man bara vet helt enkelt. Det är ganska skönt att man inte alltid behöver förklara sig eller berätta vad man tänker hela tiden, utan att någon förstår ändå, bara av att prata med en liksom.

Att man inte alltid behöver säga "det där behöver du inte säga till någon" är också ganska bekvämt. Nog för att jag är den som brukar säga det ändå, men det är egentligen inte helt nödvändigt. Jag vet att jag kan lita på min bästa vän fullt ut.

När man själv sedan tar vissa beslut, som man kanske efter ett tag inser var lite fel så är hon inte någon som klandrar en för det. Nog för att hon kanske helst redan innan man tagit beslutet hade velat säga att det inte skulle sluta speciellt bra, men hon gör det inte för att hon vill stötta mig i det jag väljer oavsett vad hon anser och tror om saken. 

Jag skulle kunna fortsätta i dagar och sitta här och skriva. Det går hela tiden att komma på något nytt, men det blir så himla långt om jag ska skriva ner allting. Tror faktiskt inte att det skulle ta slut någon gång heller för den delen. Men ska ändå försöka avrunda det hela nu.

Alla har ju sina up and downs och det spelar ingen roll vilken relation man har till varandra så är det kanske inte tipp topp jämt. Men man får ju försöka se det positiva i det mesta och göra det bästa av det också. Jag tror ändå att när man har varit med om vissa saker tillsammans så blir relationen ändå starkare och bättre än vad den varit tidigare, i alla fall känns det så just nu.

Jag skulle nog kunna göra vad som helst för min bästis, för jag vet att det är ömsesidigt. Men däremot tänker jag aldrig ta någon för givet, utan man får helt enkelt värdera och vårda det man har med ömhet. Det är inte självklart att någon alltid finns där om man själv inte anstränger sig också. Jag försöker anstränga mig hela tiden, för jag vet att det här är en bästis jag vill ha kvar framöver också.