Jag måste bara skriva några rader till. Det är vissa saker som jag stör mig lite på och det är många saker jag inte är nöjd med hos mig själv. Men hela tiden försöker jag att bättra mig och bli en bättre person.

När man är mitt inne i vissa situationer ser man kanske inte hur de kan verka eller hur andra kan se på situationerna, just för att man är så upptagen med att vara inne i dessa själv. Man kanske lägger ner på tok för mycket tid i något, som man tror att man måste engagera sig så otroligt mycket i att man kanske omedvetet glömmer bort saker runt omkring en.

Det är många gånger jag har varit självupptagen och för fokuserad vissa saker. När man sedan inser detta och tittar upp från allting så förstår man och ofta känner man sig rätt korkad också, i alla fall gör jag det. Det enda man egentligen kan göra är väl att be om ursäkt och förklara sig, för det är ju aldrig meningen att något eller någon ska bli åsidosatt, speciellt inte när det blir gjort omedvetet.

Jag tycker i alla fall att det är en bra egenskap att kunna förstå att man har gjort fel, kanske be om ursäkt och sedan lära sig utav allt helt enkelt. Jag menar, om man ständigt påstår att man har rätt och aldrig gör fel så kan man heller aldrig lära av sina misstag och bli bättre, right?

Ibland sårar man människor omedvetet helt enkelt och även fast man inte ser det för stunden, så inser man det förhoppningsvis i efterhand. De man älskar brukar förstå och de vet att man aldrig har menat att såra dem. Alla är inte på topp och bäst jämt även fast man ibland skulle vilja att det var så.

Misstag är som läxor. Man gör dem så att man lär sig, så slipper vara med om samma skit igen. Ibland kanske man måste vara med om någonting flera gånger för att man ska lära sig, men förhoppningsvis ska det räcka med en.

Så, de som har läst det här, ni får tycka och tänka vad ni vill. Förmodligen kanske ni tyckte det var onödig läsning, men det är ibland bra att ta sig en funderare kring saker och ting. Vissa tänker alldeles för mycket och vissa tänker nog för lite, alla är olika och tur är väl det.

Jag har flera sanna och riktiga vänner. Alla är vi olika och alla är vi bra på vårt eget sätt. Alla råkar någon gång göra lite mindre eftertänksamma saker och det viktiga är att det inte spelar någon roll, man är omtyckt ändå. Sanna vänner stannar kvar även fast andra kanske väljer att gå. Man accepterar bristerna också, alla har brister.

Så, nu har jag varit nog filosofisk för ikväll. Hoppas ni inte somnade av det här inlägget ni som tog er tiden att läsa det. Men var rädda om de fina människorna som ni har omkring er, vänner och familj, för utan dem hade ni kanske inte varit de ni är idag, i alla fall så hade inte jag varit det. Sov gott! God natt.