17 juli

Jag har suttit och försökt skriva det här inlägget hur länge som helst. Har väl raderat fem gånger och nu gör jag ett sista försök till att få till något läsvärt annars kan jag lika gärna radera återigen och skriva imorgon.

Ni vet ju att livet prövar en ständigt med både stora och små utmaningar. Även om de inte alltid är så stora så kan de ändå vara riktigt jobbiga. Ungefär när man har något i tankarna som gnager hela tiden och när man fokuserar på annat försvinner det en stund för att sedan angripa igen när man får en lugn stund.

Det är ungefär som när man ska lägga sig och den där myggan man har råkat få in i rummet surrar i örat och inte försvinner förrän man pluggar i hörlurarna eller faktiskt slår ihjäl den jäkeln (problemet). Kort och gott kvarstår problemet hur mycket man än försöker glömma bort det med hjälp av andra saker, ni förstår - just face it.

Jag har i alla fall haft ledigt i fyra dagar nu. Imorgon är det femte och sista sedan blir det jobb ända fram till nästa onsdag. Det blev ju som sagt en mjukstart efter semestern och det känns inte farligt att börja jobba på riktigt nu igen. Jag menar då gör man ju faktiskt något vettigt på dagarna och håller inte bara på att slöa och slappa.

På onsdag ska jag åka med Ådalen. Vet inte riktigt hur många vi blir men jag vet att det kommer att bli lyckat i alla fall. Mina arbetskamrater är riktiga klippor som ställer upp och byter pass med mig så att man kan haka på såna här saker. Blir jobb på stadsfesten på fredag också, vet inte riktigt vad vi ska göra eller nåt men det borde väl komma fram snart kan man ju tycka.

På lördag blir det i alla fall lite (mycket) festligheter. Jag hoppas att vädret kommer att vara fint i alla fall, även fast det nu ryktas om att det inte kommer att vara det. Det hinner ju ändras mycket på de här dagarna som är kvar.

Nu tänker jag kasta in handduken. Jag är i alla fall sjukt glad att jag har så många fina människor runtomkring mig. Ni gör mig glad och får mig att se saker ur från synvinklar som jag kanske aldrig skulle ha sett om jag inte hade haft er. Ni är guld värda och jag hoppas att ni förstår hur otroligt grymma ni är! :)

Sköt om er och sov så gott! Pussar och kramar.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0