Tillägnar det här bilden till min bästa vän Josefine. Vi är rätt olika, eller ja, väldigt olika när det gäller mycket. Kort sagt så gäller nog inte ordspråket "lika barn leka bäst" på oss två, men hur det än är så kompletterar vi varandra himla bra på något konstigt men också helt fantastiskt vis.

Vi har ju stött på både de ena och de andra problemen under tiden vi känt varandra. Ändå står vi kvar där på samma ställe som förut, fast mer utvecklade än tidigare. Man utvecklas och förändras genom åren och det behöver inte betyda att det sker till något sämre, snarare tvärtom. '

Att kunna klara sig igenom de värsta kriserna tillsammans, glädjas åt varandras framgångar och utvecklas som individer samtidigt som relationen också tar steg framåt i postiv riktning - det är bara några av de miljontals saker som gör mig lycklig över att jag har den bästa vännen som jag faktiskt har.

Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna mina fina vänner som ständigt finns där runtomkring. Det slår mig då att jag måste vara rätt grym ändå, eftersom ni alla är helt fantastiska och jag måste bara tillägga att jag känner mig mer grym för varje dag som går - tack vare er.